Stabil musikalisk ryggrad i två decennier
I Ale kommun ligger ett antal kyrkor som i mitten på 1990-talet hade en närapå simultan generationsväxling bland kantorerna. Hit kom unga glada kvinnor som inte enbart hanterade psalmsångens orgeltramp med bravur utan också hade en idé om att skaka bort lite av dammigheten i det musikaliska rummet som under lång tid dominerats av tunga klassiska körverk, piporgel och lättdistraherade barnkörer under plågsamt tidiga söndagsmorgnar.
Nu skulle man sjunga gospel!
En av dessa eldsjälar, Åsa Carlsson, sedermera Gunnervik, städslade då sin fd sambo, den diplomerade gitarrvirtuosen Mikael Björck och hans vapendragare från disco/soulorkestern SoulBox; basisten Sören Backman och trumslagaren Stig Lööv till att sätta ryggraden i ett av dessa gospelkörförsök som ploppade upp likt kantareller i augusti. Det föll väl ut och snart elektrifierades även vanliga musikgudstjänster i Nols lilla kyrka med nyskrivna lite jazzigare arr på nya och gamla psalmfavoriter. Real Grooves fundament var därmed lagt.
Nödinges och Älvängens församlingar utvecklade sina gospelkörer, pre-RG (kan vi väl kalla det) kompade på och när världen klev in i det tjugoförsta århundradet blev klangen komplett då Hammondkungen från Missionskyrkan Dhan ‘the Man’ Hector på sitt säregna vis dansade in i det som då ofta benämndes Gospel.Komp eftersom Åsas kör hette Gospel.Kom. (Man får ha överseende med dåtidens yrvakna vurm för internetrelaterad terminologi). pre-RG hade många olika namn men inget fastnade riktigt. Men det spelade inte så stor roll. Prästerna kallade oss ständigt Kompgruppen. Kanske det bästa namnet dittills, trots allt?
I samma veva drog sig glade trumslagaren Stig ur det hela. Han som hade ryktet om sig att kunna få det att svänga i ett akustiskt helvete där trummor kan föröda all musikalisk strävan om man använder ens de tunnaste av trumstockar. Så han spelade med diskborstar när det var som mest omöjligt att dämpa virveltrummans snärt. Men ur askan steg en annan lågmäld cymbalsmekare som nog faktiskt är ett unikum av sväng och stabilitet utan att det låter nästan någonting alls. Lennart Johansson är kyrkorummets rytmiske betvingare nummer ett. (Nu skall nämnas att under dessa år bestod rytmsektionen i pre-RG av samma personer som i SoulBox. Så vårt behov av att få vräka på och döna lite fick vi genom 11-mannabandets äventyr på krogar och festspelningar.)
Nu var vi the Real Groove och har varit så sedan dess.
Runt millennieskiftet samlade Mikael Björck ihop ett nytt band/projekt som han kallade Backseat Betty där han förutom sig själv tog med Sören Backman på bas, Mikael Högdahl tenorsax, Uffe Andréasson rymdgitarr och Peter Nielsen på trummor. Det spelades in två fullängdsalbum med Mikaels egna moderna funkiga jazzlåtar. Lyssna gärna på Spotify! [Album: The Return of Tant Benson Pt 2] [Album: Holy Cow! ]
Ett antal livegig gjordes också med denna sättning i samband med skivsläppen men numera spelas dessa guldkorn mest av det som går under beteckningen Real Groove när vi har rollen som ackompanjatörer.
På vår ganska breda repertoar finns även originalmusik av Dhanne Hector som skriver fina lyriska små alster som är roliga att bända och stöka lite i så det inte blir för sött. I övrigt finns allt ifrån finstämda visor till hårdrock via Quincy Jones-gospel och Elvis Presley. Vi backar inte för en ordentlig countrydänga heller. Yi haa!
Lite ögonblicksbilder på ett hårt arbetande komp.
